jag vill inte säga sådant här egentligen. vill för det första det ska vara i ett bra sammanhang. men sen känns det som ett missbruk av ordet då jag inte kan säga dem och få mena dem rakt till personen i fråga.. men vad ska jag göra.. känns fånigt också att säga det för det känns bara tomt.. för jag tänker på att du sitter där och inte alls tänker på mig, inte saknar mig ett dugg, inte visar någon omtanke eller ömhet alls... kanske till och med pratar med någon annan och är så glad... en gång var det jag som var centrum. som var den som fick uppmärksamhet och som du fick att känna sig speciell. som du skrev till varje dag och som du skickade sms till.... det är ofattbart.. jag är så chockad och sårad på ett sätt jag aldrig hade kunnat inbilla mig man kunde känna... absolut aldrig när det gällde dig. för du verkade så fin och go, så lätt att prata med... men framförallt trodde jag på en framtid med dig då vi båda ville samma och vi klickade så. pratade om allt.

klarar inte av att säga det jag ville säga.. känns bara tomt.. de enda jag klarar av att säga ikväll är att jag saknar dig så mycket.. känns som mitt hjärta och min kropp ska gå sönder... när jag väl börjar tänka på din kropp, hur du håller om mig när vi sovit tillsammans, på dina händer som tar på min kropp och bara din lukt och värme så mår jag illa. jag vill tänka på allt det, men när det är såhär så är det inte bra. hade det vart bra hade jag kunnat sakna dig och vetat jag skulle få det snart...

jag saknar dig och jag behöver dig.. det enda ja kan säga... men va spela de för roll...


 

Trackback-URL för detta inlägg: