Idag är sista dagen på 2009... imorgon är det 2010. jag vill inte, jag orkar inte...

Nyårsafton idag, det enda jag kan tänka på är vad du gör. sen går man och inbillar sig hur roligt du har eller hur mycket du antagligen hittar på. att du absolut inte tänker på mig och har glömt mig...

För ett år sedan satt jag exakt såhär.. ensam på nyårsafton, men framförallt med sorg och smärta i mitt inre. fruktansvärd sorg..

Sorgen och smärtan går inte beskriva. trött på att skriva om den med för vad än jag skriver får jag inte ut hur jag känner.  tänker på dig hela tiden, all vaken tid. de är så mycket jag tänker och känner så vet inte vad jag ska skriva... känner bara hur det bränner i mitt inre och all hopplöshet som rinner över mig hela tiden. samtidigt som jag är apatisk.. kan knappt gråta. även fast man känner sorgen och man mår så dåligt så man bara vill vara död, så syns det knappt på mig. mitt hjärta känns dött... 

Vill bara önska alla ett hemskt år. för förtjänade inte jag att få lyckan, att få det mitt hjärta sa var rätt. då ska fan ingen annan förtjäna lycka heller. jag om någon förtjänar att bli lycklig. efter allt som hänt... men man fick vara med om det värsta man vart med om än en gång, fast värre...

Vad har jag gjort för att förtjäna allt det här. HUR KUNDE DET BLI SÅHÄR??????

Vem blev du, vem är du nu...... vad är det för fel på mig som inte kan glömma dig. som inte bara kan se vilken jävla sate du är.... men ne, jag sitter som ett frågetecken och undrar all vaken tid. hur du kan frysa ut mig, inte bry dig alls... när du gjort det förr. alltid gått att prata med och skrivit till varandra varje dag.

Tårarna börjar rinna när jag sitter såhär och skriver och tänker... för jag saknar dig så jävla mycket så jag går sönder..

8 veckor sen idag sen vi såg varann sista gången.. ='( onsdag-torsdag 4-5nov.. jag minns allt :( minns allt ännu vad vi gjorde och hur vi var mot varann... vill inte tänka  för jag fylls av sånt illamående.... spränger bara i mig all sorg. men jag saknar allt det så mycket...  minns när vi sa hejdå. när vi  stod nära varann och när jag gick ut genom dörren, vi kollade på varann och log lite... vet jag tänkte, tänk om det här var sista gången jag såg dig... hade jag vetat då hur det skulle se ut några veckor senare, eller som nu 8v senare, så hade jag aldrig velat gå därifrån utan bara gå in igen och krama om dig för alltid =´(

Jag orkar inte..........................................................................................

Trackback-URL för detta inlägg: